Sankta Psyko

Sankta Psyko av Johan Theorin

Johan Theorins tidigare böcker är deckare som utspelar sig på Öland, ofta med en historisk koppling. Jag har läst allihopa och uppskattat dom mycket, säkert delvis eftersom att jag själv bott där och kan relatera till omgivningarna. Nu har han dock skrivit en bok som inte utspelar sig på ön, utan någonstans på västkusten.

En ung förskolepedagog söker ett jobb på en förskola som tillhör Sankta Patricias anstalt/sjukhus för vård av psykiskt sjuka som begått diverse brott (i folkmun kallat Sankta Psyko, därav den smått löjliga titeln). Barnen på förkolan har föräldrar som är inlagda på sjukhuset. Den unge förskolepedagogen, Jan, får jobbet och får genast bra kontakt med barnen. Dock vet inte de runt omkring honom alla anledningar till varför han sökte just det jobbet. De vet inte heller om att han för sisådär 8-9 år sedan "tappade bort" ett barn från en annan dagisgrupp...

Boken är helt okej, inte alls lika bra som hans tidigare och lite seg ibland men helt klart läsvärd om man gillar lite spännande och psykande böcker. Han skriver på ett bra sätt som inte är uppenbart "nu ska det vara spännande". Men jag känner nog att jag har läst lite för många såna här böcker för jag har blivit väldigt bra på att lista ut (eller lisa och lista, tycker att det ofta är uppenbart) vad som ska hända.

Läsvärdhet: 6
Spänning: 6
Brahet jämfört med hans tidigare böcker: 3

/Jenny

Kinaschack

Kinaschack.

Nu har jag (Jenny) väntat och väntat på ett livstecken från något av syskonen men inget kommer, så nu tar jag saken i egna händer och skriver lite om spelet Kinaschack!
Detta spel går ut på att man ska ta sig över en spelplan genom att hoppa med sina pjäser och bygga upp vägar med dessa. Pjäserna ser ut som små färgglada plastkulor (vilket de också är). Man får hoppa ett steg i taget, alternativt hoppa över en kula och på så vis komma längre fram. Genom att hoppa framåt med dessa kulor kan man så småningom bygga upp vägar fram till mål. Den spelare som först fått alla sina kulor i mål vinner.
Detta spel här länge varit en favorit hos oss syskon, det är roligt att lyckas bygga vägar och kanske överlista sin motståndare. Tyvärr blir det lätt så att man kör på samma strategi om och om igen och på så vis blir det inte mycket variation i spelet. Om man lyckas hitta en ny motståndare blir det lite roligare för då är inte spelet så uppenbart. Exempelvis, när jag och Fanny spelar blir det nästan alltid så att en av oss vinner med ett drag (oftast Fanny). Men det är ett trevligt och framförallt fint spel som jag rekomenderar till dom som ej provat det tidigare.

Rolighet: 4-8 (beroende på motståndare)
Snygghet: 7
Förvaringsmöjlighet: 7

The Sims3

The Sims 3.

Jag har alltid tyckt om The Sims-spelen, det började med att vi hade den första versionen hos pappa. Senare bytte vi upp oss till The Sims 2 och det var faktiskt ännu bättre än ettan. Jag har försökt att spela det på min dator men eftersom att Windows Vista är lite dåligt så har det tyvärr inte gått. Jag fick då min mansväns Johans gamla dator som han hade gjort iordning till mig så att jag skulle kunna ha den som speldator, men tyvärr funkade inte spelet där heller då det var det nyaste Windows på den och det var för nytt!
Men! Sen fick jag alltså The Sims 3 av honom istället, denna gången till Playstation 3. Det funkar utomordentligt bra.
Spelet är ungefär samma som The Sims 2, förutom att det är ännu mer avancerat. Nästan för avancerat. Eller uppgraderat kanske man kan kalla det. Till att börja med, när man skapar sin sim kan man välja på hur många olika utseenden som helst! Man kan exempelvis förändra ögonens form på typ 20 olika steg, välja färg helt själv på en färgkarta, välja ögonfranslängd och tjocklek. Ja, ni hör ju. Det är roligt men sen när man börjar spela upptäcker man ganska fort att det spelar ingen riktig roll hur simmarna ser ut i ansiktet eftersom att man alltid ser allting rätt så långt bort ifrån.
Själva spelandet är också roligt, man kan åka till en massa olika ställen i stan, jobba med en massa olika saker, göra en massa olika saker som inte fanns med i de tidigare versionerna. Utom att fuska. Tråkigt. Jag tycker att det är skönt att ha lite penga-fusk i sims eftersom att om man inte har pengar (vilket man får väldigt lite av i början) så måste man i princip ägna hela simmens tid till att arbeta. Jag antar att det är som i verkliga livet. När simmen inte är på jobbet så måste den sova (dom sover mycket) äta (att laga mat tar över en timme för dom) och plugga in en massa färdighetspoäng för att kunna bli befodrade. Så har man en sim som satsar på jobbet så kan man nästan glömma att skaffa vänner, ha en hobby eller något sådant.
Trots det är det ett trevligt spel som man kan styra på många olika sätt. Om man dessutom är lite mer haj på att använda sig av playstation-handkontrollen än vad jag är så blir det nog ännu roligare.

Poäng:

Rolighet: 8
Snygghet: 8
Spelvärdhet: 9

Spel (Minecraft)

Minecraft,är ett spel om att placera kuber och bygga olika hus/verktyg/vapen/rustning/monument.Men när du börjar ska du se till att söka skydd...För på natten kommer monstren ut.Du måste försvara dig, bygg ett hus att gömma dig i, bygg vapen att försvara dig med, bygg stora monument och visa för allmänheten, Utforska outforskad terräng, gräv dig ända ner till planetens kärna, hitta nya världar, uppgradera dina verktyg/vapen/rustning med skatterna du hittar under marken.Redan tjugo miljoner spelar detta fantastiska spel.              


/Johan

Wanted

Wanted

Filmen handlar om Wesley Gibson, en deprimerad kontorsnisse som inte orkar ta tag i sitt liv och sina problem. Hans liv ändras dramatiskt när han dras in i ett smått övernaturlig brödraskap av lönnmördare och han får ett uppdrag som inte går att tacka nej till.

Jag har sett den här filmen en gång förut, strax efter att den kom ut 2008, när jag såg den igår så påmindes jag om varför den inte fastnade och blev en favorit......

Jag har en svaghet för actionfilmer med detaljerade handlingar och gärna en twist på slutet, denna film fyller de kraven men ändå så uppfattas den som lite halvfånig. Det kan vara det att de då och då nämner saker som ”ödets vävstol” eller ”brödraskapets kodex” som gör mig lite avig till filmens tema. Ibland fungerar det att blanda övernaturligheter och djupa ord i liknande filmer men i detta fall så känns det mest töntigt och jag kan inte riktigt hålla mig från att fnysa lite lätt då det går åt det flummiga hållet.

Filmen i sin helhet är stundtals underhållande och välgjord så den värd att se, dock mer som en ifyllnadsfilm mellan mästerverken!

Filmen får 6 poäng av 10 från mig.

/Fanny

En sannolik historia av Karin Alvtegen

En sannolik Historia av Karin Alvtegen:

Karin Alvtegen har blivit känd genom sina S-böcker (Skam, Skuld, Saknad osv) som både är spännande, läskiga och intressanta, jag har själv läst allihopa och suttit fastklistrad i de flesta. När jag nu fick en bok av henne i julklapp av min moster tvekade jag inte med att börja läsa den. Den här boken är dock skriven i en annan genre, som jag skulle vilja kalla "Svenne-drama med mystiska inslag".
Boken handlar om framförallt två olika personers liv, dels en kvinna som flyttat ut från storstan till landet, startat hotell tillsammans med sin man och deras 13-åriga dotter. Nu har dessvärre mannen dragit då han inte gillade lant-livet och hon är därför ensam hotellansvarig och hyffsat bitter.
Dels får vi följa en karl som är stormrik och ganska deppad, en före detta affärsman som numera är samlare av alla möjliga saker. Han är påväg till en mystisk gubbe för att kolla upp ett samlarobjekt som han har hört ska finnas i gubbens ägo. Självklart möts dessa två personers vägar, mannen och kvinnans, eftersom att den mystiska gubben i stort sett bor granne med hotellet. Genom detta möte uppstår vissa händelser och tankar för de båda huvudpersonerna och de omgivande birollerna.
Jag tyckte att boken var bra, jag ville fortsätta läsa och jag glömde bort att jag läste (som är ganska vanligt för mig). Handligen var ganska spännande och man ville veta mer. Karaktärerna i boken var intressanta och "livfullt skildrade". Dock var det väldigt mycket snack om deras känslor och tankar, nästan lite för mycket. Och framförallt så var slutet ett icke-slut, vilket jag avskyr! Om man hade fått läsa klart boken (utan att den tog slut helt plötsligt alltså) så hade den fått betydligt högre poäng än vad jag nu kommer ge den:

Slut: 2
Handling: 7 
Läsvärdhet: 6

/Jenny

The Descent

The Descent.

Välkommen till mitt första inlägg på denna gemensamma syskon-blogg. Jag hade tänkt recencera tipsa om filmen "The Descent" som man kan översätta till "Nedstigningen". Man anar genast på namnet att någon form av nedstigning kommer att ske och mycket riktigt stämmer det!
Men för att börja från filmens början. Redan i första scenen känner man att något hemskt läskigt kommer hända. Tre tjejer/kvinnor roar sig med forsränning medans den ena kvinnans man och barn står och tittar på samt hejar. Vi får följa kvinnan med familjen under bilfärden därifrån. Då händer det! Mannen och barnet dör under vissa omständigheter som jag inte ska skriva här.
Sedan är det helt plötsligt ett år senare (något som jag själv missade och mitt filmsällskap fick upplysa mig om det när jag högt och ljudligt protesterade över att man inte beter sig så när ens familj just kolat).
Alltså. Kvinnan som överlevde och nu ska hon och hennes vänninor ses i några stugor ute i bushen som de gör varje år enligt tradition. Alla blir glada av att se den stackars numera familjelösa kvinnan och allt är frid och fröjd. De beslutar sig för att undersöka en välkänd grotta som finns i närheten. Låt mig tillägga att alla såklart är jättesnygga och jättevältränade.
Nu sker själva nedstigningen, de firar sig ner i ett grotthål och ska därefter ta sig ut därifrån genom att utforska diverse tunnlar och grottgångar. Men tyvärr visar det sig att tjejen som föreslog att de skulle undersöka grottan lurat alla och den grottan dom befinner sig i är inte alls en välkänd sådan utan en "ny" grotta som ingen nångonsin kommit levande ut ifrån. Detta gjorde hon bara för att dom skulle komma närmare varandra och för att allting skulle bli som förr igen. Smaaaaaaart.
Nåväl. Dom ålar runt i trånga gångar, firar sig hit och dit, klättrar ovanför milsdjupa stup och traskar omkring där i grottan ett tag. Den familjelösa kvinnan tycker sig se någonting konstigt men ingen tror henne pga hennes traumatiserade bakgrund. Det skulle dom ha gjort!

Och det var det hela. Jag ger filmen dessa poäng (av max 10):
Läskighet: 6
Snygghet: 6
Sevärdhet: 5
En helt okej film helt enkelt, men jag skulle nog inte vilja/idas se den igen.

/Jenny